Barnlitteratur i en salig blandning!

Kursen "Att skriva barnlitteratur" är i full gång. Förra helgen hade vi vår första helgträff på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Det var en mycket inspirerande och givande helg, bra uppslutning och trevliga kursare, lärare och gästföreläsare.

Nu i helgen som precis varit besökte jag bokmässan i Göteborg, torsdag till lördag med många spännande seminarier varje dag. Så mitt huvud är snurrigt av en massa idéer. För att bara nämna några av höjdpunkterna så lyssnade jag på ett samtal mellan tre mycket intressanta bilderboksskapare: Beatrice Alemagna, Laura Carlin och Mari Kanstad Johnsen. Beatrice Alemagna är en illustratör som jag är väldigt förtjust i. Hennes nya bok "Den fantastiska Rufsitufsen" inhandlades och jag blev inte besviken, så fin!

Under rubriken "Flickor i barnlitteraturen" möttes Pija Lindenbaum och Anna Höglund i ett samtal där de diskuterade sina nya böcker "Doris Drar" och "Att vara jag". Detta var också ett mycket intressant seminarium.

Alltid roligt att bli överraskad också. Jag träffade oavsiktligt på en illustratör som jag beundrar mycket. Mattias Adolfsson satt vid sitt förlag Sanatorium och nu är jag ägare av en mycket fin på-plats-tecknad tygkasse i Adolfsson-stil, mycket stilig. Detta var helt klart också en höjdpunkt på mässan!

Här lägger jag nu ut ett utdrag ur min första text till kursen "Att skriva barnlitteratur". Här får ni möta en äldre herre som heter Karlsson som är ute på promenad:

"När Karlsson går ute på trottoaren kan han knappt slita ögonen från svansen. Han vill se hur den rör sig när han går. Den släpar lite, lite i marken. Alldeles lagom lång tycker Karlsson. Om man går och tittar lite för mycket på sin svans är det lätt hänt att man krockar med något eller någon. Och det gör Karlsson. Han krockar med en stor hund. Hunden heter Doris och Doris är van vid att krocka med lite allt möjligt för hon har bara ett öga och då kan det vara svårt att se allt. Men Doris ser bra med det ögat som hon har och med det ögat ser hon nu något spännande. Något som är hårigt och som hon gärna vill smaka lite på.
         Karlsson tjuter till när Doris hugger tag i hans svans. Det gör ju inte ont, men han vill absolut inte att någon ska bita av hans nya, fina svans. Doris blir rädd när Karlsson skriker. Hon spottar ut svansen.
”Man får inte bita i någon annans svans”, säger Karlsson och blänger på Doris. Doris matte kommer springandes. Det är en kvinna i blanka träningskläder.
”Bet hon dig?” frågar kvinnan och hoppar lite upp och ner i sina ljusblåa träningsskor.

”Bara i min svans”, svarar Karlsson och håller fram den. Kvinnan tittar lite konstigt på Karlsson. Hon säger inget mer. Karlsson går och sätter sig på en bänk för att inspektera skadorna på svansen. Men som tur är så har den inte gått sönder någonstans. Bara lite dregel och det torkar Karlsson bort med ärmen på sin randiga skjorta."