Skåpet i detalj, En snickrad 3D-bok?

Till det här bygget har jag gått på skrotjakt, eller materialjakt. Jag hörde en person som jobbar med att bygga utav återvunnet material som inte tyckte att man ska säga skrot för att det låter som att det är skräp. Jag håller helt med på ett sätt. Material som vi tycker är skräp och gammalt material är många gånger och på många sätt av mycket bättre kvalitet än många nya. Men jag har alltid gillat att säga skrot och har för egen del aldrig lagt in någon negativ klang i det, Skrot-Nisse var ett utav mina favorit program som barn :)

Det här bygget består till 95 % av material som jag hittade hemma och i närområdet, skrot, spillvirke, saker som blir över, upphittade saker, saker som blivit nedstoppade i lådor. Jag gillar känslan av att utnyttja potentialen i olika material, låta dem komma till sin rätt. Och det här bygget har vuxit fram genom just den känslan. Jag har låtit materialen bestämma uttrycket.

När jag hittar ett spännande material så brukar jag fundera över det på olika sätt, dess textur, färg, hur man kan bearbeta det, dess tidigare användningsområde. Sen vill jag hitta ett samarbete med det som blir spännande, gammalt blir nytt på ett sätt som skapar någon ny känsla.

Det första som jag byggde var sockeln. Jag har jobbat lite som jag gör när jag tecknar och målar, jag börjar någonstans där jag vet hur jag vill ha det sen leder det mig vidare till nästa sak. Sockeln är utvändigt bygg av gammal panel, här finns mossa och fågelskit kvar. Det är just det som känns viktigt, att utnyttja och lyfta fram historier i materialet. Men vad jag gjorde här var även att såga ut pusselbitar här och var, det tyckte jag blev spännande.

En mjölkkanna skymtas i vänstra bilden. Med en liten vinkelslip fick den nytt liv, fönster sågades ut och belysning inuti fick den att leva lite tycker jag.

Jag blev väldigt nöjd med benen till skåpet :) Det är ett par gamla skridskor som jag hittade i ladugården. Med lite hjälp av vinkelslipen blev de till ett par skor istället. Det som jag tycker är roligt med dem är att de ser väldigt moderna ut faktiskt. Men de har nog många år på nacken. Det stod "Örebro Sportaffär" på undersidan av dem. Jag undrar vem som skrillat runt med dem..

Här är en 3D-talva, med en liten tax i strålkastarljuset. Skivan som omger tavlan är en spånskiva som min pappa och bror har haft som golvskydd när de grejat med olja i olika maskiner. Den tycker jag ser lite ut som en stjärnhimmel, fina mönster.

Här är ena kortsidan av skåpet. Här har jag jobbat med lite poetiska uttryck, då och nu, lite vemodigt kanske.. Det är ju fritt för tolkning. Klossar med olika färger, bokstäver och stenkulor, det har ju använts utav barn i många generationer och är ju fortfarande saker som faktiskt används.

Ord har ju varit en central del i detta "inspirations-skåp", då det skulle flytta in på ett bibliotek. Jag har gjort många detaljer utav papier mache, med gamla boksidor. Men jag har även skrivit några egna texter och gjort en del egna ordkombinationer. Här liksom i skapandet av bilderböcker så tänker jag att man ska kunna hitta ord och bilder/former som ska kunna göra att man får nya idéer.

Byggande på detta sätt är för mig inte alls avlägset vare sig målning eller bilderbokskapande. Det handlar om en helhet med spännande variation i de mindre bitarna. Variation är alltid något som jag letar efter, det skapar spänning men även balans. I detta bygge så är bland annat variationen i olika sorters material mycket centralt. Material som är i olika grader genomskinliga, "material som är opaka", material som skapar olika mönster, stora mönster och små etc.

På baksidan av krönet står det 1875. Det har antagligen suttit på en sänggavel och har kanske funnits i det huset som jag bor i då jag hittade det i en låda i vår gamla ladugård. Innanför det snedställda fönstret svävar ett hus gjort utav tomkartonger och ur en hängande bok trillar orden ut.

Här över i de sista två bilderna ser ni den andra kortsidan och här kan man väl också tänka att möten av olika slag är i centrum..

Det har varit ett mycket spännande projekt att bygga detta skåp och jag är glad att bibliotekarie Kerstin var modig och ville låta mitt bygge flytta in på bibblan, tack :)

Om du som besöker biblioteket i Rottne kollar in skåpet och skulle fundera över något - hör av dig! :)

 

 

Utsmyckning, Rottne Bibliotek!

Och så var det då på plats, bygget som jag har jobbat med nu ett tag!

Det känns så roligt! Efter mycket klurande, snickrande och pysslande så har nu en ny utsmyckning letat sig in på ett biblioteket. Jag har byggt det här skåpet, specialdesignat för bibblan i Rottne, nu i somras och under hösten. Jag hoppas att skåpet ska glädja och inspirera!

Här lägger jag nu upp några bilder från dagens montering. Jag kommer att skriva lite mer och lägga upp fler detaljbilder senare.

Tur att vi har ett stort släp!

Bror och mor fick hjälpa mig lite med inflyttningen.

Det var tungt, det är ett stadigt skåp!

Här är överdelen inburen på bibblan.

 



Efter vissa styrkekonster fick vi upp överdelen på sockeln, sockeln som här fått sina guldiga dojor! Och cykeln har också fått sin givna plats på taket ;) Skåpet är i princip helt gjort utav återvunnet material.

 

Här ser vi Masiza Gowenius vackra svan i förgrunden.

Det kändes fint när allt var på plats. Monteringen gick bra och det kändes som att skåpet passade bra i sin miljö :)

 

For No Good Reason..

..är namnet på en dokumentär av Terry Gilliam om en av mina favoritillustratörer, Ralph Steadman, och hans kompanjon Hunter S. Thompson. Det är behagligt att göra saker "Bara för att", utan något tvång på att det ska bli något. Utan anledning,  kan nog vara den bästa anledningen till att göra något. Man kan i efterhand hitta lika mycket mening i det som i något annat..

  Ojämnt kunde vara slätt. 

 Detta tyckte Sixten var

 svårt att förstå. Men att 

  underst kunde bli överst 

  utan problem det visste 

 han. Slutet är närmare

  början än mitten, men 

  ändå begrep Sixten inte 

varför någon skulle vilja

 ta på sig ett par så pass

   gräsliga byxor. 

 

Introduktion av karaktär i konkret miljö

Ett par utdrag ur en text till uppgift 2 i kursen: Här får ni möta en tjej som heter Sally. en tjej som har en tendens att hamna i konstiga situationer. Här har hon fastnat i ett källarförråd, men van som hon är tar hon det hela med ro.

"Hon vänder sig om och tittar in i rummet med alla rören. Hon går in och testar kranen över det rostiga handfatet. Det puffar och smäller i kranen, men sen kommer vattnet. Men det finns absolut inget bra sovställe här inne heller. Här är det ännu kallare än ute i korridoren.
 
Sally går ut i korridoren igen och gör en sista anteckning ”Uppdrag: hitta säng och täcke” Sen packar hon ner anteckningsblocket i ryggsäcken och drar upp en vinröd ficklampa ur ett ytterfack. Det är ficklampan som hon fick av Herman i födelsedagspresent. Han var också med i scouterna när han var lika gammal som Sally, har han berättat. Herman är bra på många saker, han säger att man blir det när man är med i scouterna. Han kan berätta spännande historier också, bättre än mamma. Sally älskar att lyssna på Hermans historier.
 
Sally vrider sakta på lampan. Det hörs ett klick och ljuset är riktigt starkt, så starkt att det till och med når ända till väggen allra längst bort. Sally är så glad att hon äntligen får användning av sin födelsedagspresent. Och vilken tur att hon har en morbror som är så bra på att välja ficklampor. Hon riktar ljuset mot sidorna av korridoren. Det är förråd efter förråd på båda sidorna, likadana som hennes, med dörrar och väggar av hönsnät. Elis brukar säga att det är hönshus. Undrar vad Elis gör nu?"

Här har Sally kommit lite längre i utforskandet av källarförrådet:

"Det står soffor och fåtöljer huller om buller. Några har ett mörkt, grönt och blankt tyg. Hon lyser upp i taket och där hänger en lampa med en väldig massa glasdroppar. Glasdropparna är gjorda i alla möjliga former, stora och små. Sally tittar länge på de glittrande dropparna. Sen får hon syn på en spegel som står ganska nära henne. Det är en väldigt stor spegel och den står lutad mot en av de gröna fåtöljerna. Spegeln är dammig men hon ser sig själv ändå. Sally måste pilla lite i luggen när hon ser sig själv i spegeln. Det känns lite konstigt, hon hade faktiskt glömt bort att hon klippte sig igår. Hennes röda hår är ganska mycket kortare nu, men öronen syns inte."

Dikt om två damer

Med utsikt över två skulpterade brons-damer intill Konsthallen i Växjö skrev jag idag en liten dikt.

Visserligen hade de stått där ett tag
och de borde ha vant sig vid det här
laget.

Men de båda kvinnorna kände ändå
ett visst obehag när deras kroppar
burdust undersöktes av flertalet händer.

De var trötta på att bli jämförda. Men
det är väl så det är, olikheter jämförs.

Kvinnornas något statiska och ständigt
pågående samtal rörde ofta olikheter,
ojämnheter.

Ojämnheterna i deras kroppar var målet
för många trevande händer.

Ett stilla samförstånd kvinnorna emellan. 
Mer kött på benen kräver mer fysisk
utforskning.

Bygge inne på slutspurten..

Om inget oförutsett inträffar så ska ett byggprojekt som jag har hållit på med nu ett tag vara färdigt och på plats på biblioteket i Rottne måndagen den 12:e oktober.. Här är bara några små glimtar..

Barnlitteratur i en salig blandning!

Kursen "Att skriva barnlitteratur" är i full gång. Förra helgen hade vi vår första helgträff på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Det var en mycket inspirerande och givande helg, bra uppslutning och trevliga kursare, lärare och gästföreläsare.

Nu i helgen som precis varit besökte jag bokmässan i Göteborg, torsdag till lördag med många spännande seminarier varje dag. Så mitt huvud är snurrigt av en massa idéer. För att bara nämna några av höjdpunkterna så lyssnade jag på ett samtal mellan tre mycket intressanta bilderboksskapare: Beatrice Alemagna, Laura Carlin och Mari Kanstad Johnsen. Beatrice Alemagna är en illustratör som jag är väldigt förtjust i. Hennes nya bok "Den fantastiska Rufsitufsen" inhandlades och jag blev inte besviken, så fin!

Under rubriken "Flickor i barnlitteraturen" möttes Pija Lindenbaum och Anna Höglund i ett samtal där de diskuterade sina nya böcker "Doris Drar" och "Att vara jag". Detta var också ett mycket intressant seminarium.

Alltid roligt att bli överraskad också. Jag träffade oavsiktligt på en illustratör som jag beundrar mycket. Mattias Adolfsson satt vid sitt förlag Sanatorium och nu är jag ägare av en mycket fin på-plats-tecknad tygkasse i Adolfsson-stil, mycket stilig. Detta var helt klart också en höjdpunkt på mässan!

Här lägger jag nu ut ett utdrag ur min första text till kursen "Att skriva barnlitteratur". Här får ni möta en äldre herre som heter Karlsson som är ute på promenad:

"När Karlsson går ute på trottoaren kan han knappt slita ögonen från svansen. Han vill se hur den rör sig när han går. Den släpar lite, lite i marken. Alldeles lagom lång tycker Karlsson. Om man går och tittar lite för mycket på sin svans är det lätt hänt att man krockar med något eller någon. Och det gör Karlsson. Han krockar med en stor hund. Hunden heter Doris och Doris är van vid att krocka med lite allt möjligt för hon har bara ett öga och då kan det vara svårt att se allt. Men Doris ser bra med det ögat som hon har och med det ögat ser hon nu något spännande. Något som är hårigt och som hon gärna vill smaka lite på.
         Karlsson tjuter till när Doris hugger tag i hans svans. Det gör ju inte ont, men han vill absolut inte att någon ska bita av hans nya, fina svans. Doris blir rädd när Karlsson skriker. Hon spottar ut svansen.
”Man får inte bita i någon annans svans”, säger Karlsson och blänger på Doris. Doris matte kommer springandes. Det är en kvinna i blanka träningskläder.
”Bet hon dig?” frågar kvinnan och hoppar lite upp och ner i sina ljusblåa träningsskor.

”Bara i min svans”, svarar Karlsson och håller fram den. Kvinnan tittar lite konstigt på Karlsson. Hon säger inget mer. Karlsson går och sätter sig på en bänk för att inspektera skadorna på svansen. Men som tur är så har den inte gått sönder någonstans. Bara lite dregel och det torkar Karlsson bort med ärmen på sin randiga skjorta."